Det är bara kläder!

Sedan jag var liten har jag älskat färg och form. Jag ritar. Det är det jag gör.
Jag blir glad av att se former och figurer ta form när pennan glider över det vita papperet. Det fashinerar mig.

Skaparglädje. Att se något ta form. Bli fint.... eller fult. Det kan ge utlopp för en känsla eller bara fungera som förströelse medan jag pratar i telefonen.
Hur som helst gör det mig glad! Det har alltid fyllt något slags behov inom mig.


Jag ritar på jobbet. Kläder. Skisser. Illustrationer. Det är lyxigt att få hålla på med det man älskar! Det är jag till fullo medveten om. Nästan hela tiden.
Men ibland driver den här vansinniga industrin av masskonsumtion mig till....total frustration. Alla ser så blodigt allvarligt på allt. Det verkar omöjligt att se det från kollegornas sida, inköparnas, fabrikernas... och samarbeta. Det blir krig om ingenting. Alla skyller på varandra. Ingen vill ha skulden. Alla vill ha äran.

Då vill jag bara skrika:
-Det är bara kläder, Det ÄR bara kläder!
För det är ju just vad det är. Bara kläder.
Men ändå, ändå inte...
för det är ju ´"konsten", intresset från själen som någonstans driver alla dessa människor som fått glädjen att arbeta med sin passion. Designen. Skapandet. Glädjen att veta att folk kan bli glada av ett plagg du gjort. Så glada att de är villiga att betala för det och ha det på sig.
Så... kanske är det inte alltid bara...kläder.